Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iordning den skulle jag få den till badring. Jag höll på i
två dagar att leta rätt på alla pyshål och snabbvulka.
Pumpa upp. Ner i hinken med slangen. Lokalisera
hålet. Släppa ut luften. Göra rent. På med lappen och
klämma fast och tända på. Den blev så bra den slangen
att Folke tog den till Forden när han fick punktering.
Då gjorde jag iordning den punkterade slangen till
badring i stället.
Badsjön var liten. Den låg bakom Björkeby. Man
körde in över stallbacken och sedan gick man genom
hagen ner till sjön. Den hade klart brunt vatten. Folke
och Stig simmade och Rosina och Karin badade de med
fast mest solade de. En dag sade Folke:
— Du borde lära dig simma ordentligt. Man kan ju
inte flyta på en badring hela tiden.
De gick ut i vattnet alla fyra. Jag skulle simma från
den ena till den andra i en ring. Först var vi på så grunt
vatten att jag slog i med tårna när jag skulle sparka till
och simma. Sedan gick de längre och längre ut och
längre och längre från varandra under det jag simmade
från den ena till den andra. Tillslut sade Folke när jag
kom fram till honom:
— Här bottnar inte jag heller, jag trampar vatten.
Du kan ju simma.
Då förstod jag att jag lärt mig simma och sedan
simmade jag var dag hela den sommaren. Mest tyckte
jag om att simma under vatten och ha ögonen öppna
just när jag nådde ner mot bottnen och kunde se
stenarna stryka förbi mig.
Men ännu låg jag vid Solviksbadet och sprattlade i
torrsim och det bör ha varit sommaren 1935. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
