Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och växla sedeln till kronor. Men 100 franc var inte så
mycket. Om jag minns rätt fick jag fjorton kronor och
några ören. I varje fall gick jag till kiosken vid
busstationen och köpte glass åt oss alla.
— Men de kom ihåg att du fyllde år i alla fall, sade
Stig.
Jag var nere i Tvååker hos Gustaf och Mela en
sommar. Kanske var det redan 1934. I varje fall hade
jag ingen egen cykel. Gustaf skjutsade mig när vi skulle
till stranden för att bada. Han var kyrkomusiker i
Tvååker då. Jag hade varit brudnäbb när de gifte sig i
Toresunds kyrka. Jag minns att han hade trampat på
ett tuggummi. Det såg jag när han låg på knä. Det satt
under höger hålfot. Jag försökte pilla bort det. Han
sprattlade lite med foten då ungefar som Träff när man
drog honom i de små håren mellan tårna. Plötsligt
märke jag att alla i hela kyrkan tittade på mig. Prästen
också. Då hade jag nästan fatt loss tuggummit. Det
behövdes bara ett par tag till med nageln så skulle det
vara borta. Men jag vågade inte fortsätta.
Vi sjöng för Gustaf när vi var nere vid stranden. Han
tyckte inte om att kallas musikant och vi sjöng:
"Vi äro musikanter alltifrån Skaraborg..."
Det var mycket långgrunt. Man kunde gå hur långt
som helst ut i vattnet och ändå nådde det bara upp till
magen. Men det fanns mycket tång i vattnet och
maneter man brände sig på.
När jag bodde hos dem i Tvååker blev jag sjuk.
Gustaf tog mig till staden och där klippte en läkare bort
mandlarna nere i min hals med en lång blank sax. Det
var otäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
