Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den andra dagdrömmen var sådan att jag inte kunde
drömma den i skolan. Det var för många barn kring mig
och jag stördes. Den drömde jag i stället när jag gick ner
till spårvagnen eller när jag stod ensam och väntade
eller när jag kunde vara helt i fred utan att någon kom
och tog i mig eller ropade på mig eller talade till mig.
Det var drömmen om den andra världen.
Det hade ju alltid varit så att bilderna fanns där när
jag blundade. Särskilt när jag var trött kom de närmare.
Det var ansikten och människor och djur och även
landskap. De kommer än. Och till en del kan de styras.
Jag kan se fram ett ansikte och så börjar det omvandlas
och förvandlas. Jag kan se det förvridet. Ta det i ett
snett perspektiv. Men det går ju inte alltid att styra.
Mest är det som ett bildbrus som man inte behöver bry
sig om. Likadant är det med musiken och rösterna.
Jag kanske bör säga att det varken nu eller någonsin
varit röster utifrån eller bilder som låtsas vara riktiga.
Någon svårighet att orientera mig och att veta vilken
verklighet som var riktig har jag aldrig haft. Om de
lyssnar och ser efter är det likadant för alla människor.
Ja, det är ju likadant för mina hundar också. Det är
därför de kan drömma och i sömnen springer de och
gläfser och det rycker i dem och raggen reser sig och det
är väldig dramatik i hunddrömmen. Vissa hundar kan
man få att se saker också när de är vakna. Så kan man
sitta och leka och låtsas med en hund. Så brukade jag
sitta med Träff på Kvicksta.
Men med lite vilja kan musikfragmenten bli till hela
långa stycken. Och de olika repliker som skjuter upp
och skär fram som isflak i ström kan samlas till långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
