Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag kom till Thaliavägen 41 gjorde jag först ren
mig så mycket jag kunde i trädgårdstunnan för att
ingen skulle märka att jag blödde och sedan tog jag mig
upp till mitt rum och lindade om bitar ur den gamla
nattskjortan jag haft som stjärngosse vid luciafesten i
skolan. Det blev åbäkigt och bökigt men det kom inte
mycket blod i sängen och nästa dag var det ganska torrt
fast benet svullnade och det dunkade och jag hade lite
svårt att gå en tid. Men ingen märkte något och jag
slapp frågor. Ärret finns kvar. Det är stort och sitter på
insidan av höger lår. Det ser ut som om någon stuckit
en bajonett i mig. Senare om åren brukade flickorna
fråga vad det var.
— Ingenting, brukade jag säga.
Vi brukade inte vara på Thaliavägen 41. Oftast var
vi i Olles och Lennarts rum. De hade ett stort rum med
sängarna över varandra som i en sovvagn. Olle sov i
den övre och dit var det en stege av trä.
Vi byggde med deras Meccano och från Tyskland
hade deras pappa skaffat dem nya leksaker. Det var
soldater som inte var tennsoldater utan gjorda av något
konstgjort material och som var målade i riktiga färger.
Till soldaterna hörde kanoner och fältkök och allt som
behövdes. De hade också fått en tung och fin öppen
Mercedes med gummihjul. Den gick att styra. Till den
hörde en Hitler som stod upp och hälsade folket och
tolv SS-män. På så sätt kunde man låta Hitler köra
förbi sina soldater och hälsa dem. Olles och Lennarts
pappa beundrade Hitler för vad han gjort för Tyskland
och när Olle berättade för honom vad jag sade om
Hitler menade han att pojkarna inte skulle lyssna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
