Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon petade på några av köttbullarna så att de bröt
den symmetri jag byggt upp.
— Så, sade hon. Nu ser det naturligt ut. Nu kan
ingen se att du tagit köttbullar olovandes.
Hon tog ned en glasvas från hyllan. Fyllde den med
vatten och gick. Jag stod kvar i köket. Nu var
köttbullssmaken en kall och fet hinna i munnen. Jag gick fram
till vasken och spottade. Sedan stack jag höger
pekfinger och långfinger i halsen och kräktes upp
köttbullarna. De var en sur och illaluktande smet som brände i
halsen. Jag spolade vatten och tryckte ner smeten
genom hålen till avloppet. Sedan spolade jag så länge
att allting var borta. Jag såg mig noga om så att ingen
skulle kunna se vad jag gjort. Jag sköljde munnen med
vatten gång på gång och sedan nosade jag för att känna
om någon kunde lukta sig till att jag kräkts. Men allt
var nu som det brukade vara och ingenting syntes och
inte kunde någon känna lukten heller. Det var
fortfarande eftermiddag och långt kvar till kvällen och jag
gick ut.
Vad man än gjorde var det viktigt att man inte
lämnade några spår efter sig. Det var lika viktigt som
att ha rena kalsonger ifall man skulle bli överkörd och
komma på sjukhus och någon annars skulle se att man
hade skit i kalsongerna.
Allting måste se riktigt ut. Om man ändå gjorde
något som inte var riktigt måste man göra det på ett
sådant sätt att det inte kunde synas. Man måste
använda riktiga ord också när andra kunde höra. Man
måste alltid komma ihåg att någon kunde lyssna.
Alva var alltid rädd att Gunnar skulle försäga sig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
