Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänja mig vid den stanken. Men jag gjorde så och
samtidigt märkte jag att mitt torftiga förråd av mat höll
på att ta slut och jag skakade vattenkrukan men kunde
inte höra något klucka därinne. Jag var dömd att törsta
ihjäl innan jag hungrade till döds. Då öppnades åter
himlahålet och kvinnan fick följa sin döde man och med
henne skickade begravningsföljet en vattenkruka och en
matsäck. Så inte var det konstigt att jag letade rätt på
en tung benknota när jag såg stenen sakta vältas undan
och sedan höll mig gömd i skuggan bortom ljuskäglans
rand under det hon firades ned och sedan, just som
stenen föll på plats igen utnyttjade det sista ljuset för att
med ett välriktat slag krossa skallen på henne och slå
henne ihjäl. Det gällde ju hennes liv eller mitt och det är
bättre att en överlever än att båda dör. Det hade
professorn inte förstått och det var sådant fröken Rehn inte
förstod och det var därför han skrivit fotnoten.
Fast jag visste ju att jag tittat upp ur boken mot
trapphallen och salongen för att jag tänkte något helt
annat. Det var en annan bild som skjutit fram nu när
den dödes unga hustru gråtande firats ned mot mig och
jag hade sett upp ur boken för att veta att jag var ensam
och att ingen kunde se mig när jag såg den. Det var en
längre fram där den skurkaktige kristne rövaren
Barsum bortförde slavinnan Smaragd. Hon sprattlade och
lyfte armarna så att klädnaden kom i oordning och man
såg både hennes bröst och håret i armhålan hennes när
hon anropade Gud om hjälp. Och när nu den dödes
unga hustru firades ned hade hon detta långa svarta hår
som fladdrade i vinden och hennes tunna klädnad var i
oordning och jag såg på henne. Man behövdeju inte ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
