Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har kallat, I have called. Jag skall kalla, I shall
call.
— Se upp där! Tänk på will and shall. Men hur blir
nu: Jag kallas. Jag kallades. Jag har kallats, och så
vidare? Den passivkonstruktionen hör skandinaverna
till. På de andra europeiska språken tänker man på
annat sätt. I am called: jag är kallad. I was called: jag
var kallad och så vidare. Där måste du lägga den första
bommen!
— Den andra bommen rör bestämda artikeln. Där
tänker ni också annorlunda i Skandinavien. Du tycker
det är naturligt att säga en bok, boken, böcker,
böckerna. Men det är inte alls naturligt. Det är lika konstgjort
som allt annat i språket. Det finns inget naturligt i
orden. Det är sätt att tänka vi gjorts överens om från
generation till generation. Det är bara det att de flesta i
Europa gör inte som ni. De gör som vi. A book, the
book, books, the books. Du måste tänka i annorlunda
spår än du gör.
— Den tredje bommen är att ni och latinet har något
som vi engelsmän, tyskar och holländare inte har. Vi
säger: She loves her child, I love her child. He has his
book, I have his book. Så kan du inte tänka. Du tänker
att det finns en nödvändig form som vi inte känner. Du
tänker: Jag älskar hennes barn men hon älskar sitt
barn; jag har hans bok men han har sin bok.
När han berättade om sådant då talade han med hög
röst som om han höll föreläsningar för ett helt stort
klassrum. Jag tror det var han som fick mig att se språk
som läggspel. Varje språk hade sina regler och man
kunde inte göra detsamma på ett språk som på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
