Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det minns jag inte synligt.
Egentligen borde jag ha ätit med de stora för jag var
ju elva år på det tolfte och det var bara barn under tio
som enligt reglerna skulle äta med sitt tjänstefolk. Slips
hade jag också. Men hemma hos oss åt de vuxna alltid
för sig. Annars kunde de inte samtala ostört. De åt
annan mat också.
Fast bordet ser jag. Jag sitter i en mjuk stol med
karmar. Det är en pelare nära intill och bordet är runt,
linneduken är fläckfritt ren och nymanglad. I denna
vita damast glänser Svenska Amerika-liniens tre kronor
som mönster. Någon lutar sig mot mig och frågar något.
Mitt på bordet står en blomvas med färska
snittblommor. Vasen är av silver. Servetten på tallriken framför
mig är konstfärdigt bruten. Den står upp som en
solfjäder. Också i servetten glänser de tre kronorna i tyget.
Det är stor dukning, ser jag. Silvret med de tre kronorna
är putsat och tungt. Till vänster om tallriken ligger
fiskgaffel och köttgaffel; till höger ligger soppsked,
fiskkniv och köttkniv; ovanför tallriken ligger dessertsked,
fruktgaffel och fruktkniv. Det står två glas, ett stort och
ett litet, mot höger till framför mig. De glittrar och
gnistrar. Båda är de dekorerade med Svenska
Amerika-liniens tre kronor. Jag vet att jag noga tittar på
verktygen. Jag kan inte äta med kniv. Jag vet inte hur man
gör. När jag äter i köket har man skurit för åt mig för att
det skall gå fort. För det mesta har jag ju inte ätit sådant
som behöver skäras heller. Och för att jag inte skall peta
med fingrarna i maten de gånger jag skall äta inne i
matsalen med de stora har Alva också låtit lägga fram
påpetaren av silver åt mig. Den hör matsalen till. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
