Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig stå i trappan och känna på mässingsvredet och
märka att den vita dörren öppnar sig och se ut i den
andra världens korridor och skynda mig undan när en
steward närmar sig långt därborta. Den vita dörren till
den andra världen är åter stängd och jag går sakta mot
den stora trappan. Där mitt emot hålls pursern.
PURSER’S OFFICE står med små gyllene bokstäver.
Om man önskade gå från sin klass genom de
förbjudna dörrarna då måste man söka speciellt tillstånd från
pursern själv. Han hade uniform med tre breda
guldgaloner med vitt på ärmarna. Och han var mäktig inom
sitt område som chiefen inom sitt fast chiefen bar fyra
guldgaloner med violett, fast honom hade jag aldrig
sett. Över dem stod blott befälhavaren och
befälhavaren hade inte bara rätt att viga och att begrava döda i
havet utan också att slå vem han så ville i järn och hålla
fången inlåst i skeppets eget fängelse. På kvällarna
öppnade han den lilla luckan och såg skrockande in på de
olyckliga där de vilade på bäddar av gammal halm.
Befälhavaren hade rätt att skjuta ner den som inte
lydde hans order.
— Tillbaka! ropade han. Tillbaka pack!
Och så drog han sin six-shooter och sköt rakt in i
hopen.
Till och med om befälhavaren blev helt galen var han
oantastlig. Och nu när han stod drucken på bryggan i
solskenet, den guldbroderade mösskärmen knäckt, den
rödvinsfläckade uniformsjackan med de fyra breda
guldgalonerna löst hängande över axlarna och skjortan
uppknäppt så den stora tatuerade örnen i blått och rött
lyste från det håriga bröstet och skralade och sjöng och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
