Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade om varandra och mellan hur de talade i ett
sällskap och hur de talade i ett annat. Det fanns också
sådant man sade man menade när andra hörde och
sådant man verkligen menade.
Hemma, när ingen främmande fanns inom hörhåll
utom barnen, kunde Alva skämta om präster och säga
vad hon tyckte om religion men så blev det tebjudning
och det kom äldre kvinnor med grått hår och
skräddarsydda dräkter och några bland dem var kyrkliga och då
talade Alva om kyrkomusik och Bach. Fast jag visste att
hon aldrig lyssnade på vare sig Bach eller annan musik
och att hon gjorde precis som morfar och stängde av
radion när gudstjänsten började för att slippa
svartrockarna. Men hon hade förklarat det för mig när jag
var liten och farmor ville att jag skulle be Gud som
haver om kvällarna.
— Ta ingen diskussion, sade hon. Den skulle bara
göra henne ledsen. Låtsas att du ber, då blir hon glad.
Sedan tänker du vad du vill. Man skall inte utmana
människor i onödan.
Så hade det alltid varit. Men man fick aldrig visa att
man märkte det. Att lyssna på dem när de talade och
trodde att de var ensamma var som att komma på dem
nakna. Det fick man aldrig göra. Inte så någon märkte
det. Man måste alltid vakta på sin tunga och inte se ut
som om man hörde. Det fanns mycket man inte fick låta
dem veta att man hört. Men först i den nya
Äppelviks-villan vi bott i våren 1938 hade jag fått höra mycket.
Den var ju ritad så att föräldrarnas avdelning skulle
vara en helt oberoende övervåning med två sovrum,
eget badrum, arbetsrum och vardagsrumshörna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
