Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindes jag ju. Jag stod där och mindes den men den var
inte särskilt skrämmande trots att den var dramatisk.
Den var fler drömmar egentligen. När jag tänkte på
dem delade de upp sig. De flöt fram bredvid varandra.
Men jag hade skuld för färjan som sänktes. Folket i
vattnet. Ögonen. De öppna munnarna. Ropen som
överröstades av dånet från lyftkranarna. Det var när vi
gick in och färjan exploderade strax utanför the Battery
och drev upp mot stranden med buken i vädret och
bomberna rasade ut ur lastrummen och så den stora
explosionen. Egentligen låg färjan i hamn då och
drömmen börjar med att man hittar var sak. Sedan sprängs
den. Lillbåten gick i kvav också. Stormen fångar den
och vågorna lyfter den och krossar den sedan. Bara
splinters left. Hur många dog? Men detta hade inte
bestämts här. Det var i Washington man bestämt det. I
Vita Huset. Dock var drömmen helt annorlunda
egentligen. Det var i Tyskland eller i gamla Ryssland för
prästerna hade långt skägg och jag hade vetat att
pogromen skulle komma. Ta guldet! hade jag sagt. Men
jag hade inte sagt vad jag såg. Det var innan man slet ut
dem ur stugorna. Kanske var det något med den pojke
som ätit äpplet och blivit sjuk och som polisen hämtade
när han kom i land igen i Tyskland också. Men färjan
sprängs innan den kommit fram över Upper Bay. Fast
ingenting av detta är skrämmande. Det är ett
drömmande som försiggick mot en vit vägg och jag kunde ta
bort det. Att jag gick upp var av nyfikenhet.
Det är ljus på andra sidan. Härnedanför kommer nu
flera bilar, fem bilar, i rad. Floden vilar aldrig. Om jag
stod vid stranden skulle jag höra vattnet. Nu ser jag en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
