Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Franska revolutionen höll jag på med länge. Det var
en bok att fundera på. Under vintern förut hade jag
mest läst om den revolutionen på Napoleons sätt.
Napoleon Bonaparte fascinerade mig trots att han var
diktator och trots att Mussolini som också han var
italienare försökte låtsas vara en ny Napoleon. Jag sade
mig själv att det var skillnad och att man både kunde
tycka om Napoleon och tycka illa om Mussolini.
Jag hade tre böcker om Napoleon. Jag måste ha fått
dem av Gunnar vid jultiden. Jag hade inte köpt dem
själv och det fanns ingen annan som gav sådana böcker.
En var av en tysk. Den saknade helt pärmar. Den var så
där tantigt skriven. Den började med att ett barn höll
på att dia och slutade med olika hojt om att han var en
varning och ett föredöme för Europas ungdom. Det var
också mycket om kyssar och kärlek och hur Napoleon
längtade efter sin fru och sådant. Den hade jag läst
igenom helt snabbt och sedan lagt åt sidan.
Den andra boken var mycket stor och tung. Den var
visserligen bara häftad men omslaget var fint, ludet
grönt papper med tryck i silverfärg. Där fanns
Napoleons kejserliga vapen inpräglat. Man kunde känna
vapnet med fingertopparna. Den boken var på franska
så jag kunde inte läsa den men det gjorde mindre för
den innehöll mer än ettusen bilder. Några av dem var
planscher i färg. Bäst tyckte jag om den första. Den
hette BONAPARTE A ARCOLE. Den föreställde det
ögonblick då Bonaparte för att betvinga sina soldaters
missmod och olust griper trikoloren och själv leder sina
grenadjärer över bron vid Arcole. Det var då Bonaparte
kände att hans vilja kunde betvinga en värld och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
