Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så man kan säga att det blir ungefär sjuttiosju block att
gå längs Broadway och vid etthundrasextonde gatan
skall jag ta av västerut och det blir då två kvarter ner till
Riverside Drive. Fast man kan också säga att det är ett
kvarter ty det finns ingen tvärgata på södra sidan
etthundrasextonde gatan mellan Broadway och Riverside
Drive och sedan tar jag norrut igen och har då ett halvt
block kvar och så är jag hemma. Det blir alltså åttiotre
och ett halvt block. Det är ungefär som att gå från
Skansen till Olovslund i Stockholm och det har jag ju
gjort. Om jag går i vanlig takt bör jag alltså vara
hemma ganska lagom till middag
Den eftermiddagen vandrar jag upp längs Broadway
med min väska. Det är mest väskan jag ser. Den hör
inte riktigt ihop med en stadspromenad. På den syns
det att jag är från landet. Det gäller därför att gå så att
jag inte blir uppmärksammad. Jag smälter in i
strömmen av fotgängare. Vi stannar vid rött ljus. Bilarna
rusar förbi. Ljuset slår om och vi börjar gå igen.
Här och där ett skyltfönster jag skulle vilja stanna
vid. Men jag stannar inte. Jag stannar inte ens vid
nittiosjunde gatan där hela skyltfönstret är fyllt med
små hundvalpar. Dock märker jag att mina steg blir
mer dröjande. Man går om mig. Jag har vridit på
huvudet och ser in i skyltfönstret. Valparna klättrar på
varandra. Genom glaset hör jag dem bjäbba. De skäller
inte. De är alltför unga. Det är inte rätt att ta en kull så
tidigt. De borde inte finnas där på sågspånet i
skyltfönstret. Så bör man inte göra med djur. De är nog inte
rasrena men de kan vara engelsk harhund, beagle. De
är vita och bruna med hängande öron. De tumlar om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
