Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändtarmsöppning när han föddes. Doktor Renk i Strängnäs fick
ju vrida upp analöppningen med sin tumme. Det minns
ni väl. Det är väl körtlarna det är fel på.
Gunnar höll i pepparkakan och tittade på mig när
han sade det. Men jag såg förbi honom ut mot
äppelträdet genom det lilla runda fönstret bredvid öppna spisen.
Där hade man låtit mura in den avgjutning Gunnar fått
från Trondheim. Den var från domkyrkan där. En
djävul som släpade bort en naken kvinna. Det var en liten
skulptur från medeltiden som arkitekten låtit gjuta av
när domkyrkan restaurerades. Det var en hedersgåva.
Det var bara mycket förtjänta forskare som fick den när
de föreläst. Gunnar fick mig inte att förändra en min.
Det var tyst kring det runda bordet från Svenskt
Tenn. Gunnar åt upp resten av pepparkakan. Hans
bror sade inte något mer. En ingifting harklade sig. Jag
kastade en uttryckslös blick över rummet. Jag visade
ingen reaktion. Då lutade Gunnar sig tillbaka i
länstolen. Han såg ut som om han sov efter maten. Men efter
en kort stund öppnade han ögonen och plirade ut över
släktingarna. Så tittade han rakt på sin bror och sade:
— Från alla samhällsklasser faller det ju från ett visst
mindrevärdigt slagg. Eller hur?
Sedan hade han somnat på riktigt. Under det han låg
bakåtlutad med huvudet vilande mot länstolens
ryggstöd och snarkade med öppen mun satt släkten kvar vid
kaffekopparna. Man tog försiktigt av kakorna och
talade tyst med varandra för att inte väcka honom.
Jag lade ihop uppslagsboken och ställde in den
bredvid telefonen. Därefter gick jag fram till bordet och tog
en pepparkaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
