Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hann inte mer än börja dra i det förrän det gröna
tyget slet sig, slog upp mot väggen igen och repet gled
honom ur händerna. Det small nu som av ett
kanonskott och så såg jag hur tyget revs sönder. Det började
som en liten reva i kanten och så slets markisen itu.
Repet hängde nu slakt och den tjocke mannen tog tag i
det men det var redan för sent. En tidning virvlade förbi
och karln som fortfarande höll i repstumpen såg dum
ut, han steg åt sidan för att släppa fram folk på
trottoaren och över honom fladdrade tygtrasorna lamt i
vinden som plötsligt mojnat.
Det var alldeles stilla när jag kommit över till
hundrasextonde gatans norra sida och började gå ned mot
Riverside Drive. Men så vräkte vinden på igen. Den
ställde sig som en vägg framför mig och det var en så
tung vind att jag knappt kunde pressa mig fram tvärs
igenom den. Därnere i parken böjde träden sig och
bugade mot mig. Luften var tjock av gult damm. Det
kom löv och kvistar virvlande mot ansiktet. Små
kartonger, trasiga påsar och vad som såg ut som gamla
kökssopor for längs husväggen och snodde runt kring
benen. Jag fick ta spjärn med fötterna för att inte slitas
med vinden uppåt Broadway till och det slamrade nu
när den stora soptunnan nere i hörnet tumlade omkull
och började rulla uppför gatan mot mig med vinden
bakom sig. Locket dansade i luften och flög förbi och
själva tunnan hoppade och dängde och for dundrande
mot asfalten iväg upp mot Columbiauniversitetet. Den
hamnar nog i Morningside-parken, tänkte jag. Jag såg
ingen annan människa på gatan och det var inte mycket
trafik längre på Riverside Drive.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
