Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktigt snygg flicka med mörkt hår i pagefrisyr, lite
sneda ögon och halvöppen mun. Hon hade svarta
pumps med låg klack, vita strumpor och kort rutig kjol.
När Alice föll ner genom brunnen borde kjolen ha flugit
upp mer än det lilla den gjorde på bilden, men hon föll
ju väldigt sakta förstås. Fast hon log lite när hon
blundade och föll. Så jag undrade hur hon kunde se kartorna
och allt det som hängde på väggarna runt henne i
brunnen där hon föll. Hon borde fallit med öppna ögon.
Egentligen tyckte jag inte om illustrerade böcker. Jag
ville se själv allteftersom jag läste. Då blev det inte
sådana här olikheter mellan orden och bilderna. Men
den här Alice tittade jag på fast jag läst själva
berättelsen många gånger förr. Sedan lade jag undan den
uppslagen där Alice står och är lite blyg inne i hertiginnans
kök och katten flinar. Det var en bild att fundera på.
Sedan återgick jag till berättelsen i Astounding om
robotarna som kommer till jorden och som förstår att
den konstigt primitiva jordiska protoplasman är
levande på sitt sätt och att de själva nog härstammar från
sådant tellurianskt protoplasmaliv som nådde fram till
ett begynnande medvetande och kunde forma verkligt
liv när de gav upphov till de första tänkande
maskinvarelserna en gång i en dunkel forntid.
Vinden visslade från fönstret. Det slöt inte tätt. De
tunga bruna gardinerna liksom pöste upp av vinden
bakom sig och rasslade med träringarna uppe mot
stången och ryckte och slet. Sedan sjönk gardinerna
samman igen och jag kunde känna draget längs golvet.
Vinden tog åter i och ruskade och drog i fönstren. Då
och då kom kylan upp utmed ryggen och över nacken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
