Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ville gömma den så ingen skulle få tag i den.
Men det behövde jag egentligen inte. Vem som helst
kunde få ta boken och bläddra i den. Det gjorde inte
något. Det syntes ju ingenting. Ingen förstod ju ändå
hur jag tittat. Jag visste inte om andra kunde titta på
det sättet och ändra bilderna de ser på allteftersom. Jag
trodde det inte. De talade som om de inte såg bilder. De
kunde inte lyfta bilder från papperet och göra dem
riktiga. Och jag aktade mig för att berätta om bilderna
och hur man gör för att se saker och hur man gör för att
ändra på bilder. De skulle inte förstå.
Men detta var den första bok om Alice där hon var
ritad så att jag ville ta bilderna och titta på henne och
göra så här med henne. Och det var nästan aldrig i
några böcker för barn som flickor var ritade så att man
kunde se dem och titta på dem. Men här var Alice ritad
på ett sådant sätt att hon liksom fanns under sin kläder i
teckningen och kunde stiga fram ur bilden ut i rummet
fast det var egentligen ingenting i bilderna som var
tydligt annorlunda än i andra barnböcker. Hon var ju
inte avklädd eller så. Det var kanske något drag över
läpparna eller sättet hennes sneda ögon kisade eller
sättet hon gick på i bilderna. Men hon stod på ett
särskilt sätt i hertiginnans kök och hon lät sig falla
genom brunnen på ett särskilt sätt och hon drog upp
benen och höll ihop knäna på ett särskilt sätt på bilden
där hon satt vid hasselmusen. Jag hade märkt det såfort
jag bläddrade i boken. Det måste han ha vetat som
ritade henne. Men jag trodde inte någon annan skulle
se det.
Det var i förmiddags jag hade tagit fram böckerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
