Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amerika saknar toalettpapper och befolkades av hinduer och
muslimer som tvättar sig i stjärten med vänsterhanden
och därför gömmer den under bordet, sade Gunnar och
alla i korridoren skrattade de.
Jag låtsades som om de inte fanns. Jag åt. Jag såg
upp från tallriken och for förbi dem med alldeles tom
blick och tittade sedan på kalendern med vintermotiv
av gran i snö som hängde på väggen till vänster om
dörren. Jag strök mig under näsan som om det plötsligt
börjat klia. Jag rynkade pannan som om jag kommit att
tänka på något viktigt. Jag vände mig till Karna och
sade:
— Tror du jag skulle kunna få någon köttbulle till?
Hon såg heller inte på dem. Hon uppträdde som om
vi varit ensamma. Det var jag glad för. Karna var alltid
hygglig även om hon kunde bli arg på mig ibland.
— Du kan ta de fyra som finns kvar, sade hon och
höll fram karotten, vi andra har redan ätit.
— Men han kommer att se riktigt bra ut när det
barnrunda går av honom i puberteten, sade assistentens
hustru.
— Kanske det, sade Alva.
— Ja, det är många flickor som kommer att bli
olyckliga för hans skull bara hormonerna sätter igång, sade
assistentens hustru. Det kan man se på honom redan.
Det sjöng i öronen nu och jag kände varje andetag jag
tog. Det gällde att oberört och lugnt äta vidare och inte
så mycket som med en enda hörbar inandning eller en
enda häftig rörelse visa att jag hörde. Gunnar gick in i
köket. Han kom fram till bordet. Han sträckte fram sin
hand tvärsöver bordet till min tallrik och med tumme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
