Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnat. Men om man öppnade dem genom att sakta
och försiktigt rulla en strumpsticka kunde man få upp
breven utan att det märktes efteråt. Nåja, det skulle
märkas i mikroskopisk undersökning naturligtvis. Då
syntes de små pappersfragment som slitits loss när
strumpstickan rullades fram och gummeringen släppte
och visade att brevet öppnats och klistrats igen.
Dessutom begagnade jag ju inte samma klister som
kuvertfabriken. Jag antog att detta skulle kunna avslöjas i
ultraviolett belysning. Men sådant tänkte Alva och Gunnar
inte på. De intresserade sig varken för mikroskopiska
undersökningar eller vad som kunde synas med hjälp av
ultraviolett strålning. Jag hade en söndagslunch när vi
åt tillsammans försökt tala med dem om hur
fransmännen mikrofotograferat brev under belägringen av Paris
1870 och jag hade talat om duvposten och hur man
projicerade de små flugsmutsstora fotografierna mot en
vit vägg och så fick fram texten och jag hade beskrivit
enkla sätt att skriva hemliga meddelanden med osynligt
bläck men de hade ingenting förstått. Alva hade varit
alldeles blank på ögonen och efter en stund hade
Gunnar sagt:
— Det är utmärkt!
De kunde aldrig märka att breven öppnats om man
gjorde det på rätt sätt. Men vad som var verkligt viktigt
med att öppna brev var inte bara att öppna och sedan
försluta dem igen på ett så omärkligt sätt som möjligt
utan också att genomföra överlämnandet på riktigt sätt.
Man fick inte bara komma ut ur sitt rum med det
nyförslutna brevet i handen och säga:
— Här är ett brev till er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
