Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avbröt hon mig.
— Kom polisen? frågade hon.
— Ja, sade jag. De körde om oss och fick syn på att
det var jag som körde och så prejade de oss. De sade att
de inte kunde tro sina ögon. Sedan gick min far ut och
talade med dem och gav dem varsin sedel och då
tackade de och körde vidare fast jag fick inte fortsätta köra
vår bil längre. Sådana kan man alltid betala något för
att bli av med, sade min far till mig. Det betyder
ingenting.
Hon bara tittade på mig då och när jag sedan
berättade om hur vi suttit uppe på podiet bland änglarna i
the Kingdom of Father Divine och jag träffat Gud själv
och skakat hand med honom och hur denna Gud
berömt oss och alla de troende hyllat oss där de stod
nedanför oss då såg jag på henne att hon trodde jag
fantiserade och jag log hela tiden mot henne. För när
jag talade om hur det verkligen var då trodde de alltid
jag ljög och fantiserade men när jag fantiserade och
berättade sådant för dem som inte var sant utan bara
påhittat då trodde de mig alltid. Det jag sagt henne om
bilkörningen och poliserna och Father Divine var ju
helt riktigt men jag kunde berätta det för henne trots att
det var riktigt utan att det gjorde något för hon trodde
bara jag hittade på. När jag fick gå sedan rufsade hon
mig inte ens i håret. Men jag skickades aldrig upp till
henne mer. Nu behövde jag bara gå på de vanliga
testerna. Sålänge man inte bråkade med mig för
lunchen eller gymnastiken gick allting också rätt bra i
skolan. Det var som om man börjat vänja sig vid mig.
Strax före jul när jag är ledig och inte behöver gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
