Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymde sikten och att blott skorstenarna syntes
bolmande däröver. Jag visste hur det var. Jag hade sett
det.
Hela gårdagen, ända från det de började lasta
tunnorna från läktaren härute i går morse, hade jag hållit
mig inlåst i min hytt och det var den usla stranden som
då varit min enda utsikt. Från min hytt var kraftverket
skymt. När jag drog undan den rödvita gardinen och
såg ut genom den runda ventilen såg jag this dirty
waterfront. Jag höll mig inlåst hela den dagen och gick inte
ut ens till måltiderna. Jag hade skaffat sex flaskor
Coca-Cola och ett paket Ritz salta biscuits från stewarden
som de inte visste om och när man knackade på och
ryckte i dörren sade jag att jag läste. Och det gjorde jag
ju. Jag läste Mark Twain och var en yankee som trots
all teknik och allt kunnande tillslut besegrades av det
gamla okunniga och kyrkotroende Europas usla
ridderskap. Eller en Jim som låtsades vara kunglig fånge
fast han kunde öppna dörren när han ville kanske. Och
när jag inte läste låg jag i kojen och bollade med en tom
Coca-Colaflaska och fantiserade. Jag var någon annan
stans än just här. Och det hjälpte dem inte att de gjorde
sig till och kvittrade och det hjälpte dem inte att de
ryckte och slet i dörren och var arga ty de hade
visserligen fått mig hit men sedan hade jag stängt om mig och
här kunde jag låsa om mig och dörren var av järn och
jag hade reglat den så de fick stå där.
Om jag släppte taget om relingen, vände mig och
lyfte blicken borde jag kunna se solen gå upp menade
jag. Men det kunde jag inte; den var dold i morgondiset
över havet; var som en röd strimma i molnbanken. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
