Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktig vingård och egen badstrand. Den hette
Ercildoune och låg utanför Centerport och det bodde miljonärer
runt om, Vanderbilts och alla andra och Greenlawn var
den närmaste stationen. Under det Karna handlade där
inne höll jag på att fotografera och filma.
Sedan under sommaren körde hon kring med mig till
olika stationer utmed Long Islandbanan. Hon tyckte
att det var roligt att köra nu när hon hade fatt sitt
amerikanska körkort. Jag satt bredvid henne på
framsätet och läste karta och hon körde. Därför var det bra
att Gunnar och Alva var bortresta mest hela tiden den
sommaren. De var söderut och västerut och brukade
inte lämna sin adress ens utan Gunnar sade att Karna
var duktig och nog kunde klara det hela med huset och
mig och ungarna och allt tillsammans med Ingrid. Var
det några problem kunde hon tala med hans
sekreterare. Miss Dornbrush hette hon och var hjälpsam. Men
då Gunnar hade lämnat kvar bilen där på Long Island
för att Karna skulle kunna handla kunde vi ta den när
vi ville och köra omkring överallt där jag behövde
dokumentera järnvägen utan att behöva fråga honom om
lov. Karna hade rutan bredvid sig nedrullad när hon
körde. Vinden rufsade hennes hår. Hon hade inte håret
bak i nacken nu, bara ett band för att inte få håret i
ögonen.
— Det är här vi skall ta av? frågade hon.
— Nej, sade jag, först nästa korsning om två miles. Ty
jag hade kartan och visste vart vi skulle. Hon var
solbränd om armarna och hade sin nya småblommiga
blåvita sommarklänning med vit krage. Fast det var ingen
klänning egentligen utan en sorts städrock med stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
