Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inne i New Deal utan bara förfallet som dessförinnan
och jag hade också tänkt bygga en riktig Hooverville av
skjul. Det behövdes någonting mellan industrispåren
och gatufasaden i fonden som ju låg uppe på en avsats
för att tunnlarna skulle få plats att gå in i bergväggen
under stadsgatan. Där skulle det kunna bli riktigt läskig
slum med små hyddor av tomlådor och tak av
korrugerad plåt, sådan man inte tagit oss till men som jag sett
från bussfönstret när klassen skulle till oljeraffinaderiet i
New Jersey.
Oljeraffinaderiet och the locomotive yard hade jag
fått hjälp med att bygga i skolans verkstad från
planerna i Lionels "The Model Builder" fast jag räknat om
måtten från 0 till H0 och gjorde om det hela lite för att
passa in i min järnväg. Allt det andra skulle jag bygga
helt själv sedan från foton och de ritningar jag gjorde.
Genom att planera järnvägen på detta sätt kunde jag
få något slags prototype realism trots allt. Det var svåra
tider i Rusty Springs and the depression was hitting the
town quite hard men jag kunde dock hålla järnvägen
förnuftigt operational med riktiga uppdrag från
hamnen och industrierna och sätta ihop riktiga tågsätt i
bangården och sedan skicka in tågen i en tunnel under
staden. Den skulle jag ju bygga som front bara. Där
bakom fanns osynliga uppställningsspår och jag kunde
hålla tidtabeller och låtsas att tågen served både
gruvstäder och stora cattlestäder långt inne i landet.
Det hade funnits mycket annat än järnvägshistoria
att skriva om Rusty Springs som var en grim liten stad
som en gång hoppats kunna bli ett Chicago men som
först blivit överflyglad på åttiotalet och därefter kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
