Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att inte tala om vad deras bjudningar kostar! Och
professorn talar vid bordet om hur det skall gå med
Sveriges ekonomi och säger att han oroar sig. Men
härute är det då ingen fara, åtminstone för vissa
socialdemokrater! Vi andra får ju den mest minimala lön.
Men vänner skall vi vara hon och professorn och vi och
kamrater och säga du till varandra och för att visa det
får vi sitta med vid bordet ibland när Folke Thunborg
och Rickard Sterner är här på söndagsmiddag som jag
lagat. Fina socialdemokrater!
Sedan skrattade Karna igen och rufsade mig i håret:
— Bry dig inte om vad jag sagt. Det är ju inte ditt fel.
Det är brått med maten och jag blev bara lite ilsk på
dem och alla deras vackra ord i dag.
Karna hade rätt. Det visste jag numera. Men de
förstod inte vad folk sade om deras uppträdande. Det var
som om de var blinda, tänkte jag. De kunde inte se sig
själva och inte höra sig själva tala och begrep därför
inte vad folk tyckte om dem egentligen. Jag berättade
det heller inte. Det skulle bara gått ut över Karna. Men
jag visste ju sedan länge hur det var. De gjorde sig till.
De var falska. Deras helighet var sken. Och det tänkte
jag på nu när jag stod framför dem i stora rummet och
Alva bytte röst och talade fint till mig som om hon satt i
en kateder:
— Man kan inte smita. Egentligen gäller det din
inställning till civism och moral. Det är krig nu och det
ställer stora krav på oss alla. Särskilt stora krav ställer
det på oss i vår ställning. Den som fått stora sociala
fördelar måste vara beredd att offra tillfälliga personliga
fördelar för det allmänna. Du måste ta ditt ansvar du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
