Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu är det denna morgon när jag är ensam kvar i
New York och bor hos Wheelers fast jag lever mitt eget
liv och jag går mot stationen och tar subben till 14:th
street långt nere på södra Manhattan. Det är det gamla
New York här nere. Där går jag bland alla människorna
mellan de höga skyskraporna och ingenstans i hela
världen går man så säker som här. Gatorna är smala. Bara
högt däruppe finns himmel och sol. Det är kontor
bakom alla fönster. Men nu går jag in på gator där det
nästan bara finns antikaffärer och jag tittar i fönstren.
Där står en indian av trä, sådana hade man förr i tiden
utanför tobaksaffärer. Han har fjäderbuske på huvudet
och allt. Här ser jag en liten kanon som fyras av med ett
brännglas. Den står på en ställning av brons. Det är en
sådan apparat man skall ställa i söderfönster och den är
som ett solur. När solen står på sin middagshöjd är
fänghålet i fokus och så... Bang! och då vet alla i hela
huset att det är noon. Och här ser jag en stor klocka
från drottning Viktorias tid. Den är av järn och som ett
ånglokomotiv från the eighteen-sixties, en 2-2-2 med
väldiga drivhjul och själva klockan är inbyggd i
lokomotivets kolbox. Jag står här en stund och tittar för i
New York finns allt det märkligaste att se i skyltfönstren
och sedan går jag vidare. Och nu går jag i den italienska
stadsdelen eller Little Italy som vi säger i New York.
Där säljer gamla italienska gubbar grönsaker och frukt
och blommor från höga vagnar som dras av utmärglade
hästkrakar. När jag går här ser jag att det hänger tvätt
på streck mellan husen. Svarta strumpor hänger här i
rad med skära underkjolar och blå kalsonger bredvid
sig. Där hänger stora vita lakan bredvid undertröjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
