Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riverside Drive Viaduct at 125th Street. Det hade hon
frågat mig mer om och skrattat lite åt fast vad jag
berättade för mig själv på nätterna om henne låtsades jag
knappt om för mig själv ens när hon var här i rummet
bredvid mig. Och hon lyssnade på vad jag sade och hon
skrattade ibland också men inte elakt och hon sade
aldrig någonting till någon — inte ens till Ingrid — om vad
jag sagt henne trots att hon pratade och skrattade så
mycket och själv kunde berätta riktigt fräcka Kalle och
Ada-historier när hon fick lust. Men hon hade rest hem
till Sverige med ss Stavangerfjord när kriget kommit
igång och hon dessutom fick njurinflammation i höstas
och sedan dess hade det inte funnits någon jag kunnat
säga sådant till för irländskan i köket talade jag alls inte
med och jag hade hållit allt sådant där helt för mig
själv. Och vad skulle jag säga till Alva och Gunnar?
Med dem talade jag inte längre om någonting och de
hade ju aldrig fätt veta vad jag fantiserade. Inte på
många år i varje fall. Inte sedan jag börjat lära mig hur
man kunde bygga fantasier.
De förstod inte sådant. Att man kunde ligga på rygg
alldeles tyst och orörlig med ögonen öppna på mattan
och bara tänka och berätta och se inom sig. Gunnar
blev arg och sade bara att jag var lat när han kommit på
mig i våras när jag låg på mattan och fantiserade
framför brasan som inte var någon brasa utan bara
elektriska lampor bakom konstgjorda vedträn. Lat och fet. Så
berättade han för mig att vi kom från en ätt av hårt
arbetande småbrukare och att av lättja förfalla husets
bjälkar.
De förstod inte ens att jag funderade på det jag läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
