Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fönstersmygen och väntade och såg åter ut över Munkbron
mot Riddarhustorget för jag hade kommit alldeles för
tidigt precis som jag trott fast man inte lyssnat på mig.
— Nu när jag gick över den flandriska slätten...
började jag tänka nästan högt men så hade jag ingen lust
med den historien längre.
Den liksom var utan färg nu. Och egentligen var det
inte så roligt med de döda tyskarna på vägen för de
många döda där i Flandern nu när kriget verkligen höll
på de hade dött på riktigt och luktade på riktigt som i
Petsamo utanför fabriken. Det hade varit svår tjäle så
de hade fått ligga stelfrusna länge när man samlat ihop
dem innan man efter kriget kunde få hål i marken och
begrava dem.
— Det var som en stor vedtrave.
Och de låg alldeles under jordytan nu. Jag gick där
och tittade och undrade om det inte stack upp en hand
någonstans. Men det gjorde det inte. Fast det luktade
ur marken. Sedan gick jag för långt ut bland
småbjörkarna på tundran för att pissa och då ropade majoren
på mig för där var det ett minfält som inte röjts. Det var
där jag hittat hjälmen. En rysk soldathjälm med röd
stjärna och hål rakt genom plåten. Majoren drog loss
innanmätet, det var mögligt och jag menade att där
hade hjärnan runnit ut. Eller också var det en sådan där
hjälm de finska rekryterna övade prickskytte på. En
man låg längst nere i gropen och höll hjälmen på en
käpp och plötsligt stack han upp den lite och då skulle
rekryten med en gång få syn på den, skjuta och pricka.
En sådan hjälm kunde det också vara. Den hade jag fått
med mig till Sverige utan att Alva märkt det. Och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
