Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut och jag vill heller inte veta. Det är fullt med folk i
vagnen och fullt med folk på tåget men jag har inte sett
mig om en enda gång sedan jag kom upp på tåget och
rusade in i vagnen och tog den här platsen och satte
mig. Jag har inte med det här att göra. None of my
business!
Men det är tungt av människor bakom mig. Man
pratar och muttrar och snörvlar och hostar och tuggar
och det finns små barn som skriker och det är hett och
kvavt och luktar barnpiss och människa och rök och
damm och ibland är det någon som smygfiser bredvid
mig så jag knappt vill andas och det kommer pustar av
något som kunde vara brännvin och surt öl och ingen i
Sverige vill någonsin öppna ett fönster för då ropar
alltid någon gumma eller gubbe att det drar och att man
har reumatism eller kan bli förkyld.
— Förlåt mig herrn men kunde herrn inte dra upp och
stänga fönstret. Jag är så känslig för drag nämligen.
Jag försöker ta fram Eloise igen men så fort jag nu
formar hennes namn inom mig och börjar få fatt på
henne så slinter det och hon glider undan och jag lyckas
inte ta fram henne. Det kommer hela tiden andra
tankar och skjuter undan henne. Det här godståget var
också det tredje tåget på en timme. Vi står fortfarande
på sidospåret och väntar.
Rätt fram utanför det sotstrimmiga fönstret står två
björkar. Mellan dem ser jag ner mot en liten vassvik av
den sjö som fortsätter mot vänster, långt norrut, bortom
synfältet. På andra sidan viken ett grönt fält som börjat
gulna med en liten grå lada som håller på att falla ihop
och en vitgrå väg bort mot ett mörkt skogsbryn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
