Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Adamsons resa" och "Lort-Sverige" och annat på
svenska språket fast jag då redan börjat läsa mest på
engelska.
— Nu skall vi be! sade jag till John och han föll på knä
bredvid mig och jag tänkte då när jag bad och jag fick
honom att upprepa mina ord att nu är jag den Lasse
som inte ätit av glömskans bär. Fast jag är en slug Uffka
också som hittar på nya böner i helvetesläran. Och
John låg på knä bredvid mig och knäppte sina händer
och bad så som jag sade att han skulle be och efteråt
tackade han mig.
Jag kunde den vanliga kristendomen i Sverige för den
hade fröken Rehn lärt mig i Ålstens folkskola,
psalmverser och allt. Med farmor hade jag också fått gå i kyrkan
i Mariefred om söndagarna. Nog kunde jag
gudstjänstordningen allt. Vad säger prästen? Vad svarar
församlingen? Och jag visste något om hur de andra
kristna utanför kyrkan var när de samlades för att be för
jag hade gått med Hans som också gått för fröken Rehn
i Ålsten till baptisterna när jag bodde i Sverige. Hans
var ungbaptist. Han ville värva mig. Vi hade suttit
högerut i de bruna bänkarna och jag hade tittat på dem
och lyssnat på dem och låtsats lite för att inte Hans
skulle få obehag av att ha tagit mig med.
— Så du har varit på infödingsbesök, sade Gunnar
sedan när jag berättade om det. Stoppade man ner dig i
en balja också? och så skrattade han.
Men det hade han bara sagt för att han var på gott
humör och Alva inte hörde det och för att det var han
själv som sade det. Annars fick man själv ingenting säga
om de kristna utan att få höra att man måste visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
