Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grandonkel Albert och de andra släktingarna inne i St.
Paul. Jag ville vara i samma hus som Eloise. Jag ville
följa med Eloise till hennes vänner. Det gällde därför att
få dem alla att tycka bra om mig. Och när Eloise inte
såg det tittade jag på henne och om nätterna tänkte jag
på henne så där. Men jag sade ingenting till John. Jag
talade aldrig om hans syster med honom. Jag bara
låtsades inför honom och hela hans familj som om det var
han och jag som var riktigt goda vänner fast han var
mig fullkomligt likgiltig och jag tyckte honom ganska så
dum fast han var skicklig när det gällde att bygga
modellflygplan.
Jag kunde använda honom på annat sätt också. Man
kan inte leka händelser ensam riktigt bra. Efter jul när
jag bott hos dem en tid lekte vi raiden mot Harpers
Ferry med Johns tennsoldater. Men först höll vi rådslag
uppe i Kanada där jag utsåg mig till överbefälhavare
och diktator och John fick hjälpa mig skriva the
Provisional Constitution and Ordinances för det nya
regemente i vilket alla slavar skulle bli fria. Sedan när vi
förlorat och tio av mina män stupat var jag för stolt för
att fly och då fick John vara Robert E. Lee och fråga
John Brown med vilken rätt han gripit till vapen och jag
stod mitt på golvet med högra armen utsträckt och
pekfingret rest mot höjden och det rös ända ner i tårna på
mig när jag sade med så dånande röst som möjligt:
— To free the slaves with the authority of God
Almighty!
Sedan turades vi om att läsa upp John Browns tal
inför rätta för då ville John vara med att läsa fast jag
läste bättre. Grandonkel Albert hade sagt honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
