Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkan. Det spränger till i huvudet och allt vräks runt.
Det känns som på ett fartyg i storm. Som på Mathilda
Thordén när vi gick ovanför Island i vårstormarna.
Men sedan när allt blivit stilla kunde jag öppna ögonen
igen och då levde jag många tusen gånger snabbare än
alla de andra. Farmor satt alldeles bredvid mig. Hon
hade lagt ned tidningen och såg på mig och hade
öppnat munnen för att säga mig någonting. Men inte ett
ljud hördes. Jag höll saftglaset i höger hand och strax
under glaset vilade en droppe i luften. Jag förstod att
den var i fallande mot bordet. Men jag såg den inte röra
sig. Jag släppte greppet om det tomma saftglaset men
det föll inte, det vilade orörligt i luften. Därnere hade
allt liv upphört. Kvinnorna stod där som statyer. Jag
reste mig och gick nedför trappan och ut på gräsmattan.
Jag rörde mig så fort nu att gräset sveddes och blev
brunt under mina fotsulor.
Kvinnorna stod där helt stela. De var som
gipsavgjutningarna från dem som överraskats av den
plötsliga döden en gång i Pompeji som fanns på bilder i
historieböckerna i skolan. Fast gipsen hade kolorerats.
Några var blonda, andra brunetta och ett par
rödhåriga. Några flinade med ansiktena stelnade i grimaser,
andra talade och munnarna hade stannat helt öppna
mitt i en mening. Jag kunde se ner i halsen på dem.
Räkna deras plomber. Men alla ljud hade tystnat. Bara
det dova ratatata från en syrsa. De flesta kvinnor var
fula. Jag tittade på dem en efter en. Jag gick helt nära
dem. Tittade noga på ansiktena. Stora pormaskar,
finnar i pannan fast de sökt pudra över dem och bobbor
därbak i nacken under håret. Tjugofem statyer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
