Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterord - Den samlade barndomsberättelsen, 1992
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ambassadör Carl Henrik von Platen att hon kommit på
ett sätt att trots svensk lagstiftning göra barnen arvlösa
och i stället upprätta en Alva och Gunnar Myrdals
stiftelse som skulle bevara deras minne då undrade han om
hon verkligen tänkt igenom detta. Det var inte särskilt
klokt, menade han. Gunnar var tveksam men Alva
genomtänkt övertygad.
Det var dock inte vidare klokt av henne. Inte för
pengarnas skull. Åtminstone jag och min syster Sissela
Bok och våra respektive barn klarar ju sig utmärkt utan
något större Myrdalsarv. Huvudarvingen – den
socialdemokratiska Myrdalsstiftelsen – var ju också storsint
nog att låta oss barn plocka bland de familjens böcker
som skulle gå till stadsauktion och därtill köpa in lite
minnessaker från barndomen. Själv fick jag av
Myrdalsstiftelsen tillstånd att köpa den tavla jag beskriver i
första delens första kapitel och som hängde vid min dörr
i Äppelviken till dess jag flyttade hemifrån 1944.
Men när huset på Västerlånggatan blivit partiegendom
och statsministerbostad och de sedan själva väl
dött och Myrdalsstiftelsen övertagit pengarna vände
politiken i landet. Plötsligt började Alva och Gunnar
Myrdals arbete på trettiotalet beskrivas som om det
varit tonat i brunt. Ja, de blev framställda som
rasförädlare och hart när nazityska folksteriliserare. Men
då teg såväl det parti som utnyttjat Alva till affischhelgon
som den stiftelse som övertagit deras egendom för
att mot betalning hålla deras minne levande.
Jag däremot tvangs gå ut i pressen och återställa
orden. Det gjorde jag inte av familjeskäl – även om
släkten ringde och bad mig om det – utan därför att rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
