Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterord - Efterskrift till En annan värld, 1984
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min nuvarande rätt att skriva honom. Hade han vetat
att jag fyrtiofem år senare skulle skriva honom då hade
han sökt stänga till och skjuta för en branddörr. Det var
jag ty han var ju jag. Men han lever inte längre. Han
finns inte till och har ingen talan. Han är borta som
trafiken på Broadway september 1938 och snön i
Central Park i februari 1939 och samtal på bryggan i
sommarnatten från i fjol och förfjol. Endast för mig är han
inte död.
Visst finns en personlig drivkraft bakom detta arbete.
En som rör mig och inte har allmän betydelse annat än
just som drivkraft för ett arbete. Den har jag redovisat
tidigare. Jag är nu femtiosex år på det femtiosjunde.
Det är viktigt för mig att innan jag dör och är borta söka
få veta hur jag blev till; varför jag reagerar och handlar
som jag gör. Det är nu också möjligt för mig att nå
denna vetskap. Jag har genomfört så pass stor del av
livet att jag inte behöver dras med alltför många
illusioner om mina egna återstående möjligheter. Jag har
heller inga särskilda känslomässiga hämningar mot att gå
tillbaka in genom de dörrar som fått stå öppna. Alla de
släktingar som då stått mig nära och som betytt något
för mig är redan döda. Farmor och farfar, morfar och
mormor, Gustaf Carlman, Gösta Gestad, Folke Reimer,
Stig Reimer; alla är de nu döda. Hustru, barn, barnbarn
som nu kan betyda något och som kanske genom
detta skulle orsaka svårigheter för berättandet har inte
med denna tid och dessa rum att göra. De finns inte i
dem.
Alva och Gunnar Myrdal har låtit meddela att de
lämnat in allt material om min barndom och uppväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
