Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordiska tillvaron, dess mer kommer även varje ny
generation av barn att framträda med ett förfinat och
sammansatt själsliv, för vilket den nuvarande
hem-och skoluppfostrans grovarbete blir en tortyr. Vi
behöva nya hem, nya skolor — liksom nya äktenskap
och nya samfundsvillkor — för de nya själarna med
deras oändligt skiftande, ännu ej ens nämnbara, nya
sätt att känna, att älska, att lida, att fatta livet,
att ana och hoppas, att tro och att bedja. Begreppen
religion, kärlek, konst — allt detta undergår nu en
omvandling, så ingripande, att man redan anar huru
endast en eller annan generation efter den nu levande,
de nya begreppen även skola skapa de nya formerna.
Den nutida uppfostraren kan främja denna nyskapelse
genom att undanskaffa de vissna löven, som ännu
täcka de spirande livsmöjligheterna.
Hemmen måste åter bliva hem för barnens själar,
ej endast för deras kroppar. Men för att sådana hem
skola kunna danas — och barnen sedan danas av
dem — måste barnen återgivas åt hemmen. I stället för
att skolan — och hemuppgifterna för skolan — nu taga
den bästa delen av barnens liv, måste skolan erhålla
den mindre delen av detta men hemmet åter den
större. På hemmet ankommer det då att bruka den
lediga tiden — såväl den dagliga som den under
ferierna — på sådant sätt, att barnen verkligen
förbindas med hemmets liv, genom plikter som genom
fröjder. Först när barnen återvinnas åt hemmen från
skolan, gatan och fabriken och när mödrarna från
utearbete eller världsliv återvinnas åt barnen, då kan en
naturlig uppfostran i Rousseaus och Spencers anda bli
en verklighet, en uppfostran genom hemlivet för livet.
En sådan var den gammal-nordiska uppfostran.
Det var barnets omedelbara deltagande i de
vuxnas värv, i verkliga arbeten och faror, som gav
hållning, enhetlighet, stil och styrka åt våra nordiska
fäders liv, där gossen var man för sig redan vid
12 år. Allt det enkom för barnen gjorda, den
ängsliga vaksamheten över alla deras tilltag, stödandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
