Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Religionsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de unga inprägla vissheten, att alla nya sanningar av
samtiden kallats irrläror: det bästa negativa medel
man äger för igenkännandet av sanningen!
Att inom sig själv förarbeta och klara de
motsägelser, barnet möter även under en sådan
religionsuppfostran som den jag tänker mig, detta hör med
till uppfostran för livet, där man ju måste finna sig
till rätta med otaliga motsägelser. Men detta inre
arbete skadar ej barnasjälens fromhet och hälsa.
Så är däremot fallet med det hetsande fromleri
eller det inställsamma hyckleri, den själiska torrhet
eller den andliga fanatism, det bedragna förnuft eller
den kränkta rättskänsla, som bli följderna av en
uppfostran till kristendom, en undervisning i kristendom
enligt de nu brukliga metoderna. I nuet som i
framtiden skall barnet kunna lösa alla sina andliga
problem lättare, ifall icke dess fina rättskänsla, dess
skarpa logik blivit avtrubbade genom de dogmatiska
svaren på de eviga problem över vilka barnet
grubblar lika väl som tänkaren.
Den svåraste grundskadan av den alltjämt rådande
religionsundervisningen har redan Kant framhållit,
nämligen att så länge kyrkans lära lägges till grund
för moralen erhåller man oriktiga motiv för sitt
handlande: det är ej emedan Gud förbjudit en sak utan
emedan den i och för sig är orätt, som den bör
undvikas; det är ej emedan himmel och helvete väntar
de goda eller onda, utan emedan det goda har ett
högre värde än det onda, som det goda bör
eftersträvas. Till denna Kants synpunkt kommer även
den, att en åskådning enligt vilken människan är ur
stånd att av egen kraft göra det goda — och därför
i detta som i alla andra fall ödmjukt måste lita till
Guds hjälp — är etiskt försvagande, medan liten till
vår egen styrka och känslan av vårt eget ansvar äro
etiskt stärkande.
Skall framtidens släkte växa med upprätt själ,
då är första villkoret därför att man med ett kraftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
