Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på dess handlingar. Att man verkligen har framför sig
en alldeles ny själ, ett eget jag, hvars första och
främsta rätt är att själf få tänka öfver de ting det
möter – detta är den sista af alla de erfarenheter, en
uppfostrare gör. Med en ny själ menar han endast en ny
årgång af den gamla människan och är strax framme
med de gamla flaskorna! Man lär den »nya» själen att
icke stjäla, icke ljuga; att akta sina kläder, läsa sina
läxor, hushålla med sina slantar, lyda befallningar,
icke motsäga äldre personer; läsa böner; dessemellan
slåss för att bli duktig . . . Men hvem lär den nya
själen att själf välja de vägar den beträder? Hvem
anar att längtan efter dessa egna vägar kan vara så het,
at1 den hårda eller milda dressyren till likformighet
gör hela barndomen till ett hemligt kval?!
Barnet framträder med arfvet från föregående
släktled och detta arf modifieras genom anpassning till
omgifningen. Men barnet företer äfven individuella
variationer af släkttypen. Och om denna dess egenart icke
skall försvinna under anpassningen, då måste den
själfbestämda kraftutvecklingen på alla sätt främjas och
endast medelbart påverkas, genom att uppfostraren
förstår att gifva sammanhang och eftertryck åt
följderna af denna kraftutveckling.
Den nutida uppfostrarens hårda som milda ingrepp
afvända följderna, i stället för att låta dem verka i
hela deras stränghet, vid hvarje fall, där barnet ej
sålunda tar obotlig skada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
