Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 BARNETS ÅRHUNDRADE.
en högre uppfostran. Barnet är då i så hög grad
sinnligt, att en lätt fysisk smärta eller njutning ofta är det
enda språk, det. fullt förstår och således det, med
somliga barn oumbärliga, medlet att inöfva vissa vanor.
För andra barn äro hårdare medel äfven på det
tidigaste stadiet alldeles obehöfliga och, så snart barnet kan
minnas ett slag, är det för gammalt att mottaga det.
Barnet bör helt visst lära lydnad och en absolut
lydnad. Har en sådan lydnad från spädaste år blifvit
vana, då är sedan en blick, ett tonfall, ett ord nog
för att uppehålla den. Men uppfostrarens missnöje
blir ett verksamt medel, endast när det faller som
ön skugga in i en annars solig hematmosfer. Och har
man försummat att grundlägga lydnaden, när barnet
var litet och dess olater »söta», då skall man utan
tvifvel finna Spencers metod oduglig när barnet blir
äldre och dess själfsvåld obehagligt!
Med det späda barnet _skall man ej tala utan
handla följdriktigt och snabbt. Uppfostrarens
sträfvan bör redan då ■— enligt Bousseaus och Spencers
anvisningar — gå’ ut på att ordna erfarenheterna till
ett sammanhängande helt af intryck, hvarigenom vissa
vanor inorganiseras hos barnet
Små barns ständiga skrik måste t. ex. besegras.
När man förvissat sig att skriket ej. har sjukdom
eller andra ledsamheter till orsak — ledsamheter,
mot hvilka skriket är barnets enda värn — tystas
nu skriket vanligen med stryk. Men detta besegrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
