Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN.
27
genom det kok stryk man utdelar, och på ett visst
utvecklingsskede är detta äfven den sedliga harmens
naturliga uttryck, den sedliga viljans ’omedelbara sätt
att trycka sin prägel på den lägre stående. Men
sedan man upptäckt att man med själiska medel kan
verka på själen, är stryket lika förnedrande för den
som utdelar och den som erhåller det.
Uppfostraren glömmer ännu att barnet i många
fall lika litet kan hafva moraliska begrepp som djuret
eller vilden. Att straffa det för denna brist är en
grymhet och att straffa genom brutala medel
dess-iiloin en dumhet, ty därigenom motverkas barnets
höjande från djurets och vildens nivå. Endast den
uppfostrare, hvars tanke aldrig ens stannar vid
stryket som möjligt all tillgripa, skall bruka hela sin
tanke och känsla att finna psykologiska
uppfostringsmedel. Bruket af stryk demoraliserar och
fördummar uppfostraren, emedan det främjar hans
tanklöshet, icke hans tålamod; hans brutalitet, icke
hans intelligens.
En liten gosse, som jag är glad att räkna bland
mina vänner, hade vid fyra år för första — och
lyckligtvis enda — gången fått aga. När hans
sköterska på aftonen uppmanade honom att läsa sin
bön, utbrast han: »Ja, i afton har jag verkligen något
att säga Gud,» hvarpå han med djupt allvar bad:
»Gode Gud, slit armarna af mamma, så att hon inte
kan slåss mera!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
