Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
BARNETS ÅRHUNDRADE.
Intet skulle bättre främja uppfostrans utveckling
’ än om detta skedde med alla strykpedagoger, ty
de skulle då lära sig uppfostra med hufvudet i
stället för med händerna. Och äfven hvad den
offentliga vippfostraren — läraren — angår, skulle
hans kår i fråga om intelligens och själfkultur icke
kunna höjas på ett mer effektivt sätt än om lagen —
vid straff af ovillkorlig afsättning — förbjöde hvarje
slag af stryk vid hvarje skola!
Att äfven människor, hvilka i andra afseenden
äro tänkande och känsliga, allt jämt försvara stryket,
beror på att de flesta uppfostrare sakna det mest
elementära villkoret för sin uppgift: det att alltid
hafva sin egen barndoms känslor och intryck
närvarande vid hvarje ingrepp i ett barns tillvaro. Att
ej minnas huru man själf kände som barn, att
uppfatta barnets känslor från sin egen nuvarande
synpunkt på tingen — detta är ej blott det mest vanliga,
utan det mest farliga af de otaliga misstagen vid
barns behandling. Den vuxne ler i minnet åt de
straff och andra ting, hvilka i hans barndom gåfvo
honom ångestfulla dagar och nätter; beredde barnets
tysta hjärtekval, dess öfvergifna förtviflan, dess
sjudande harm, dess ensamma tårar, _ dess kränkta
rättskänsla, dess fasansfulla fantasifoster, dess
vanvettiga blygsel, dess otillfredsställda glädje- eller
frihets-eller ömhetstörst. Och det är i saknad af denna
minnesgodhet, som de vuxna ständigt begå brottet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
