Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 BARNETS ÅRHUNDRADE.
att hans bror inte kunde vara i himlen, efter som
han då måste ha gått dit på stege och i så fall ju
varit olydig, emedan han var förbjuden att klättra
på stegen; eller den lilla flickan, som, när hon hörde
att mormor var i himlen, frågade om Gud satt och
höll i mormor, så att hon ej ramlade ned? äro några
af otaliga exempel på barnets verklighetssinne,
hvilket man med sina svar i detta — och så många
andra afseenden — vilseleder. Och om man mot
detta invänder att barnafantasien behöfver myten,
symbolen, då är svaret mycket enkelt. Man hvarken kan
eller bör beröfva barnet fantasiens lek, men man skall
icke gifva det leken som allvar! Att barnen själfva
bilda sig realistiska begrepp om andliga ting, är lika
litet att undra öfver eller att motarbeta som andra
yttringar af barnets själslif. Det är först när dessa
falska begrepp meddelas såsom lifvets högsta sanning,
de blifva störande för barnets heliga enfald.
Jag vet sålunda barn för hvilka Jesu ord: Allt
hvad I bedjen i bönen troende, det skolen I få! blifvit
orsaken till deras otro. Sålunda bad en liten — i
ett mörkt rum insatt — flicka att Gud skulle visa
människorna huru de misskände henne genom att låta
henne lysas i mörkret af en ädelstenslampa; en annan
bad om sin sjuka mors räddning; en annan bad
bredvid en död lekkamrat, att han skulle stå upp! Och
för alla tre blef erfarenheten att deras innerligaste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
