Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 BARNETS ÅRHUNDRADE.
talade böjelse för omväxling. Man får icke höra
barnen säga: tala nu om en lustig saga, den förra
var så hemsk! Utan om man börjat berätta hemska
sagor, vilja de hafva den ena hemska efter den andra,
och om man börjat berätta lustiga, kunna de ej tröttna
att skratta. Ombytlighetcn hos barnen vid lekar,
läsning och arbeten är ej ett så allmänt kännetecknande
drag hos barnanaturen som man velat göra den till.
Den är åtminstone särskildt kännetecknande blott för
de barn, hvilka icke få efter deras natur och böjelse
lämpad läsning och lek; ombytligheten är på visst
sätt ett naturens själfförsvar mot det omedvetet,
ohälsosamma.
Hvad det komiska angår, så finner man under
sagoberättandet, att barnet har det naknaste sinne
för hvad man skulle kunna kalla siliialionshumor;
men däremot hafva de knappt ett spår af
mottaglighet för den på djupare själiska kontraster hvilande
humorn, och allra minst för den själf ironiserande
humorn. Alla barn äro därför mycket roade af fru
Lenngren; jag vet åtta- à tio-åringar, som själfmant lärt
sig hennes populäraste dikter utantill. Men de hafva
däremot ej den ringaste uppfattning af sådana böcker
som göra deras egen tanke- och känslovärld till
föremål för leendet. En bok som t. ex. ro/77 Sawyer
skulle roa de flesta barn — med barn menar jag nu
åldern till omkring tolf år — endast genom
röfvarepisoderna. Skall en berättelse ur deras egen värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
