Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
BAKNETS ÅRHUNDRADE.
/
De, som kunde läsa innantill, hade vunnit denna
färdighet det oaktadt, och konsten att läsa böcker och att
skrifva böcker vann icke så litet på den enklare
metoden! Man hade ännu för trettio år sedan egentligen
blott A-B-C-böcker, med en tupp, som värpte. När
man i en sådan lärt stafva och lägga ihop; fick man
fatt i t. ex. folksagorna, bibeln, Robinson, Fryxells
eller Plutarks berättelser, och där öfvade man vidare
sin nyvunna kunskap. Där blef man brinnande varm,
man greps af aningen om de nya, härliga, stora
världar, till hvilka tuppen varit vägvisare! Man kände
närheten af något stort, outtömligt; något, som lockade
fantasi och tankekraft till nya värf och nya fröjder.
Böckerna lästes om och om igen; sinnet tog djupa
intryck och lärde sig trofasthet mot böckerna, medan
barnen i läseböckerna lära att önska sig från stycke till
stycke för att se om det kommer något roligare, och
alls icke eggas till vetgirighet, ty blott intrycket af
outtömlighet ger vetgirighet, men läsebokens små
stycken ge ej intryck af haf utan af matskedar. Samma
riktning fick språk- och litteraturstudiet. Förr lärde
man sig älska några böcker och författare. Det blef
stora luckor i ens »bildning». Man kunde ej rada
upp en mängd författarnamn; man fick ingen hum
om olika stilar; man lärde sig inte ens svara på
sådana »kuggfrågor», som de riksbekanta från
litteraturtimmarna på Karlberg: Hvilka hvila i samma graf?
Hvem gick sin bana enslig och dyster? Hvilken vandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
