Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 BARNETS ÅRHUNDRADE.
på det mottagna, då är det ej hans egendom! Och
intet bör han gömma i sitt hufvud endast på
auktoritet och god tro ...»
Något mer diametralt olika nutidens system kan ej
tänkas. En gosse, som motsade sin lärares uppfattning,
blefve ännu — i nittionio af hundra skolsalar — utkörd!
Själftillägnelse — detta är för Montaigne hela
summan af undervisningen. Läraren skall förse barnet
med blomster att suga ur, men själft skall det bereda
sin honung. Det skall lära sig fälla egna omdömen,
uttrycka dem med egna ord och hvarken erhålla ord
eller omdömen färdiga — således åter raka motsatsen
till nutidens sträfvan, vid förhören och. rättningen a!
kriorna, nämligen att frampressa inlärda omdömen och
konventionella satsbildningar! Ett naturligt, liffullt,
färgrikt uttryckssätt blir nu urvattnadt genom de
rättelser, hvilka åsyfta — och vinna — det korrekta, men
förstöra den enda sak för hvilken det öfverhufvud har
någon mening att lära sig tala eller skrifva: den att
hafva något att säga!
Hör i stället Montaigne: »Vi göra förståndet fegt
och slafviskt genom att aldrig lämna det frihet att
göra något af egen kraft. . . Man sträfvar att upplysa
förståndet utan att sätta det i verksamhet. . . Man lär
barnet sköta en häst, ett vapen, en luta genom att
öfva sig! Men man vill lära barnen tänka och tala
utan att låta dem få tänka eller tala ...»
Den lärare, hvilken stundom försöker detta senare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
