Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÅTERBLICK OCH ÖFVERBLICK. 193
blir ansedd som en »omöjlig» pedagog med afseende
å disciplin och precision vid lektionen och inlärandet
af kurserna. Och i en skola — äfven den bästa —
blir detta alltid till sist af större vikt än att barnen få
tänka och tala, hur mycket man än ordar om deras
individuella utveckling — i skolprogrammen! !
Huru vis är icke Montaigne när han utbrister:
»För tänkandet kan ett infall vid bordet, en dumhet af
en betjänt blifva ett lika godt lärdomsstoff som en bok!»
Med hvilket hälsosamt förakt talar han ej om de
lärde, hvilka äro ifrigare att uttolka uttolkarne än att
uttolka tingen, att skrifva böcker om böcker än nya
böcker! Nous ne faisohs que nous entregloser:
kommentatorer vimla, medan det är mycket ondt om
författare, utropar han – redan på sin tid! Ilade
han lefvat i vår, torde han med dubbla grafvar och
vallar ha försett det torn, från hvilket han redan för
tre hundra år sedan försvarade sin ställning som
själftänkare !
För Montaigne är umgänget med människor,
»vanan att gnida sin hjärna mot andras», den verkliga
uppfostran.
Umgänget med de lefvande ville Montaigne
emellertid fördjupa genom det umgänge med stora själar
från stora tider, hvilket historien föranleder. Men
historien uppfostrar endast »ifall läraren är mindre
angelägen att inprägla dagen för Karthagos förstöring än
Hannibals och Scipios seder, mindre hvar Marcellus
13. — Barnets århundrade. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
