Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 BARNETS ÅRHUNDRADE.
dog än hvarför det stred mot hans plikt att dö just
där. ..» Med ett ord: »Man bör mindre lära barnen
historia än att tänka öfver historien!»
Montaigne vill att läraren skall vidga lärjungens
själ till universalitet och sålunda motverka personlig
och patriotisk inskränkthet, fanatism och grymhet. Hela
naturen och hela världen böra vara de böcker, han lär
lärjungen läsa, och först sedan denne sålunda fått en
insikt i mångfalden, bör han börja studera den särskilda
vetenskap, han ämnar göra till sin egen. Sålunda, säger
Montaigne, blir barnet genom egna andliga mödor kraftigt
till själen liksom det genom egna kroppsliga mödor blir
muskelstarkt. Endast genom vanan vid egen pröfning
gör man barnet noggrant och väljande i fråga om
sina skäl, ihärdigt i deras försvar men äfven i stånd
att vika för bättre skäl. Hufvudsaken är att lära
barnet se, höra och lära af allt och alla t. o. m. af
dumheten; att blifva vetgirig på sin egen tid, sin egen
bygd, liksom på andra tider och andra land. Och
först sedan man sålunda lärt barnet hvad som gör
det visare och bättre, böra de egentliga kunskaperna
meddelas och emedan barnets omdöme då redan är
utveckladt, komma dessa att inhämtas snabbt. Ibland
bör man ge barnet en bok, som det själft skall
arbeta sig in i; ibland bör läraren ge det endast
märgen och substansen, väl tillredd. Framför allt är det
lefnadsvisheten — filosofien — »hvilken, om den fattas
rätt, är det gladaste, det muntraste af allt» — af hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
