Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pygméerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jätten hädanefter närmare undersöka den del av
marken, på vilken han ämnade slå sig ner.
Man riktigt njuter av att föreställa sig
Antens stående bland pygméerna, lik den högsta
tornspira i hela världen, under det de sprungo
kring hans fötter som små myror. Och det
är roligt att tänka på den stora tillgivenhet,
som rådde dem emellan, trots skillnaden i
storlek. Ja, det har stundom förefallit mig,
som om jätten i själva verket lika bra
behövde småfolket som de honom. De voro
egentligen hans enda sällskap och goda vänner.
Ingen, som liknade honom, hade någonsin
skapats. Ingen varelse av hans egen storlek
hade någonsin stått ansikte mot ansikte med
honom och talat med hans tordönsröst. Där
han höjde sig med huvudet uppe bland
molnen var han fullkomligt ensam, och han hade
varit det i hundratals år.
Även om Anteus träffat en annan jätte hade
han antagligen tyckt, att världen var för liten
att rymma två sådana bjässar. Och i stället
för att bli vän med honom hade han troligen
kämpat med honom till dess en av dem eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
