Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pygméerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora hand i gräset och uppmana de längsta
att försöka klättra upp på den och sätta sig
gränsle över det ena fingret efter det andra.
Ibland, då han lade sig med kinden mot
marken, brukade pygméerna modigt
marschera fram och titta in i hans ofantliga gap. Och
de togo det som ett lustigt skämt, som det
ju också var, när han plötsligt slog ihop
käkarna, som om han ville svälja femtio
stycken på en gång.
Ja, det är omöjligt att närmare beskriva
alla de små parvlarnas lekar med sin store
kamrat. En av de lustigaste var nog, när en
skock pojkar gingo balansgång på hans långa
näsa och sedan togo ett väldigt skutt ner på
hans överläpp.
Uppriktigt sagt voro pygméerna stundom
lika besvärliga för Anteus som en svärm
flugor. I all synnerhet som de voro ena riktiga
odygdspåsar och tyckte om att sticka honom
med sina små svärd och spjut för att känna
efter hur tjockhudad han var. Men Antens
lät dem hållas. Endast någon gång, då han
var sömnig, muttrade han med en röst, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
