Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pygméerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknade stormens brus, något om att de nu
måste sluta upp med sina dumheter. Men
vanligtvis brukade han tålmodigt iakttaga
deras lekar och upptåg till dess hans stora,
dumma hjärna riktigt uppfattade det komiska
däri. Då skallade hans skratt så våldsamt
högt, att hela kungarikets små invånare måste
hålla för öronen för att inte få trumhinnorna
spräckta.
— Ha! ha! ha! skrattade jätten, vad det
måste vara lustigt att vara så där liten! Om
jag inte vore Anteus, skulle jag vilja vara en
pygmé bara för nöjes skull!
Det fanns endast en sak i världen, som
oroade pygméerna. De lågo i ständig strid
med tranorna.
Så långt den långlivade jätten kunde
minnas, hade det alltid varit så. Då och då
utkämpades fruktansvärda bataljer, i vilka
den ena gången pygméerna och den andra
tranorna segrade. Enligt somliga
historieskrivare plägade pygméerna rida ut till strid
på getter eller baggar. Men som sådana djur
tydligen voro alldeles för stora för småfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
