Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pygméerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att rida på, tror jag snarare att de redo på
tama ekorrar, kaniner eller kanske råttor.
Det må nu vara hur det vill med den saken,
så betvivlar jag inte, att pygméerna erbjödo
en skräckinjagande anblick, då de ryckte
fram, beväpnade med svärd och spjut, bågar
och pilar, blåsande i små trumpeter eller
upphävande sina små stridsrop. De glömde aldrig
att egga varandra till tapperhet eller till
erinran om, att hela världens ögon voro fästade på
dem. Ehuru sanningen att säga den enda
åskådaren till striden var jätten Anteus med
sitt stora, dumma öga mitt i pannan.
När de två härarna stötte tillsamman,
rusade tranorna fram, flaxade med vingarna,
sträckte fram halsarna och snappade då och
då till sig några pygméer. När så hände,
måste det ha varit en ömklig syn att se de små
tappra männen sparka och fäkta i luften och
slutligen försvinna i tranans långa, böjda
hals. Men, som ni veta, måste en hjälte vara
beredd på alla slags faror, och vi få väl
hoppas, att även pygméerna voro det.
Om Anteus märkte, att det började se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
