Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pygméerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sanningen att säga hade han varit så
upptagen av jätten, att han inte så mycket som
tittat åt pygméerna. Han visste inte ens, att
det fanns ett så lustigt litet folk i världen.
Och nu då han vandrat så lång väg och
kände sig en smula trött efter striden, bredde
han ut sin lejonhud på marken, lade sig på
den och somnade strax.
Så snart pygméerna sågo, att Herkules
beredde sig att ta en lur, nickade de till
varandra med sina små huvuden och blinkade med
sina små ögon. Och när hans djupa, lugna
andetag underrättade dem om att han somnat,
skockade de sig tillsamman i en tät klunga.
En av deras största vältalare, som
dessutom var en tapper krigare, fast hans tunga
nog var hans bästa vapen, klättrade upp
på en stor fjällskivling och höll från denna
upphöjda plats ett tal till folkmassan. Det
lydde som följer eller åtminstone något ditåt:
— Store pygméer och mäktiga män! Vi alla
ha bevittnat vilket olycksöde, som inträffat,
och vilken förolämpning, som slungats mot
vår nations ära och majestät. Därborta ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
